Smartafröken

För en vecka sedan åkte jag, Anna oh Gabbi till Ullared för att shoppa en massa julklappar på Ge-kås. Såklart blev det ju en del andra saker också. Vi tog vår vanliga runda som börjar vid hygienavdelningen, smink, herr, barn, dam, elektronik, hem och sist textilavdelningen. När man är ungefär vid elektronikavdelningen så är man så trött på alla som kör runt med sina vagnar och knappt kan vänta utan ska köra om fast det egentligen inte finns nån plats. Eller ännu värre dem som går runt med en korg och tycker att de är så slanka och smidiga så de kan komma emellan två vagnar som möts trots att det bara är drygt tio cm mellan dem.

När vi kom fram till damavdelningen bestämde vi oss för att ta en fika för att samla lite nya krafter. Kundvagnsparkeringen runt detta kafé var fullt så vi ställde våra vagnar lite snyggt en liten bit bort från kafét men inte så att de stod i vägen. När vi kom tillbaka från fikapausen så fanns inte min vagn där. Förvånade gick vi och tittade efter den och det kändes liksom som om någon skojade med mig och jag var nära på att börja skratta. När vi gått några varv så fattade jag allvaret och att den var bort på riktigt. Fundersamma gick vi bort till kundtjänst för att be dom ropa ut vagnen och medans vi går mot kundtjänstdisken kommer jag på att i min jacka som låg i vagne ligger också mina hemnycklar. Nu börjar paniken komma och det känns inte alls kul att shoppa längre. De ropar ut min vagn, två gånger och vi börjar traska tillbaka till "brottsplatsen" för att ännu en gång leta efter den. Vi börjar med samma varv som innan och där, två gånger bort från stället jag parkerade den på stod min vagn. Vilken lättnad! Snabbt som tusan la jag nycklarna i väskan och jag behöver väl knappast påpeka att jag inte lämnade min vagn utan uppsikt någon mer gång under vistelsen.


Den här vagnen ska jag aldrig mera ha!